Jaha. Tydligen har jag haft annat, förhoppningsvis roligare för mej. Länge sen sist!

Neurorehab- efter ett års sjukdom bekräftelse! Virusencephalit som gett hjärntrötthet.

Jag kommer att kunna bli bättre i upp till fem år efter insjuknande men sen är det status oförändrat..

Min inriktning nu är att lära mej hantera det.

Framtidsutsikter?

Arbete- kanske kommer att klara jobba 25% i Framtiden! 

Mående- måste lära mej hantera de begränsade resurser jag har av den energi som hjärnan behöver.

Alla intryck hörsel,syn och även att hålla balansen tar energi.

Därför:

Balansövningar dagligen. Ny sjukgymnast, min gamla har blivit sjuk..

Vila. Tyst och mörkt, dagligen innan jag blir trött.(Jag själv-en dålig chef och ännu sämre anställd.)

Kurator- för att bena ut mitt liv. Hon är oxå sjuk.

Sjukskriven månaden ut. Ny kontakt snart med doktorn..

Ringde och kollade om min doktor fått remissvar från Neurorehab och det gick ca två månader efter besöket (!?)

förhoppningsvis har hon det då nästa vecka.

Inget nytt från försäkringskassan, hon skulle skicka mej till förtroendeläkaren före jul men det blev uppskjutet till efter trettondagen och det är lika tyst nu.

Så.. Vad händer?

Jag vet inte. Jag tränar, det jag kan. Jag vilar. Jag väntar.

Jag väntar på kallelse tillbaka till Neuro. Väntar på att få kontakt med kuratorn. Väntar på att bli kallad till doktorn för nya prover. Väntar på att åka till förtroendeläkaren. Väntar på att bli bättre..

I helgen har jag varit så trött, så trött. In i märgen trött. Förstår nu att det var jobbigare än vad jag trott att jag arbetstränat. Det var så svårt att hålla koncentrationen för bara det minsta lilla.. Jag mindes inte vad folk frågade om ens om det var bara en kort mening. Sen så ville jag bara vara ensam för det kändes skönast utan stimuli.

Lördag kände jag mej deppad också. När doktorn sa "-Jag sjukskriver dej tre månader till" då blev det mental uppförsbacke. En vecka till kan jag tänka mej att vara sjuk, men sen räcker det! Men det gäller bara att hänga med. Förr eller senare vänder det till det bättre.

Gubben gnällde idag över att han skulle vara hemma med sitt ryggskott i en vecka till. Men sen så sa han att det var väl fel att gnälla när jag hade en lång sjukdomstid bakom mej. Men det är väl klokt att ta sej tid att få hjälp av sjukgymnasten och sen få träna ryggen så att det inte händer en fjärde gång i höst.

Jag har tittat mej runt och sett en massa jobb som jag skulle ha gjort, men vad då ? Jag kan inte frambringa den minsta energi att göra det, jag är bara trött och illamående. Men jag kan fantisera och planera. Jag kommer att ha en perfekt plan klar, med lite tur, den dagen jag är frisk och orkar!

Nu har jag arbetstränat i två timmar varannan dag under två veckor, det har varit jobbiga dagar eftersom det tog på krafterna att både åka bil och sedan vara på jobbet. Jag har suttit på en stol och inväntat att illamåendet skulle ge med sej och sedan gått en bit för att se mej omkring eller försöka göra nån nytta.

Med tanke på hur jag varit och hur jag blivit så är det nästan skrämmande. Jag stod och flyttade på några små kartonger efter bäst-före-datum. Sedan så var det nog.

Träff med försäkringskassans representant igår igen, för utvärdering.

Min chef sa att jag varit jätteduktig och verkligen kämpat för att arbetsträna men att jag inte mått bra av det.

På frågan om jag själv tyckte att det var värt att arbetsträna eftersom jag fick ett socialt liv- fick träffa mina arbetskamrater eller om det var jobbigare för mej att åka bil och sen vara på jobbet, så sa jag som det kändes att det varit jätteroligt att vara där men det var inte värt priset.

Ena dag migrän efter jobbet och sen dagen efter det liggande alldeles matt, jag kände mej så utlämnad och otrygg den dagen. Yrsel och illamående dagligen. Känner dessutom att det blivit svårare att minnas pga att det tagit på så mycket av att åka bil och sen provjobba. Stressad hjärna.

Ibland då jag åkt taxi, väldigt försiktigt framförd, var det som min hjärna börjat brinna. Obehagligt att åka, illamående eller yrsel. Finns många variationer.Nu efter att ha varit till stan fyra gånger den här veckan så känns jag så trött, min hjärna känns mos. Jag skulle vilja vara ensam idag i ett tyst och mörkt rum. Delvis är det nog för att arbetsträningen avbröts pga att det blev för jobbigt för mej, sen att doktorn skriver nytt sjukintyg för tre månader!? igen och dessutom en remiss till Neurorehab om de nu vill ta emot mej.. Hon sa att jag haft en virusencephalit och den måste få läka ut. Det kan ta tid.

Jag vill inte vara sjuk mer. Jag vill vara mig själv som jag varit. Plocka ett par hundra liter bär och springa runt i skogen och leta svamp.

Slutet för mina sjukdagar närmar sej. Vad händer sen?

Första dagen igår med arbetsträning. Fick taxi dit eftersom jag inte kan köra. Trevliga arbetskamrater som hälsade mej välkommen. De hade byggt om rejält på jobbet. Strosade runt och tittade på avdelningen, småpratade med mina arbetskamrater och sedan var det fikadags. Efter fikat kände jag att jag inte fixade att strosa runt mer, jag kände mej yr. Satte mej framför datorn och läste protokoll från arbetsplatsträffar som varit men det blev för jobbigt till slut, fick huvudvärk, så jag  slutade upp med det.

Tittade på klockan och det var dags att sluta. Jag pratade med chefen och sa hej då. Blev hejdad av en bekant som ville prata och säja att hon saknat mej. Trevligt, men då var jag trött.

Taxi hem, lunch och sen vila för jag frös så jag nästan skakade. Fick migrän. Upp och ta medicin. Gubben hemma efter ryggskott så han drar för alla fönster åt mej. Sitter i ett tyst och mörkt rum för det gör för ont att ligga. Går över så det bara värker lite och sen blir det som blankt i huvudet. Tomt och innehållslöst.

Idag har jag lite huvudvärk, en "dagen efter huvudvärken" som gör att man känner sej tom och trög. Matt i hela kroppen, svimfärdig efter jag varit ute på gården. Går in och vilar. Vill inte vara ensam hemma för det känns så otryggt när jag mår så här.

Ny dag imorgon med två timmars arbetsträning igen. Hoppas det går bättre. Men mår jag som idag så orkar jag inte.

Nu är sommaren snart slut. Vart tog den vägen? Alla mina förutsatser att hinna vara ute och sola kom av sej i denna regniga, kalla och myggiga sommar. Inte har jag då mått bra heller. Försökt att vara ute och plocka ogräs eller vattna när det behövts. Men det har inte blivit många knop. Just nu känns det som jag är tillbaka i maj månads mående. Blev förkyld och det kändes inget konstigt då, men veckan då jag "blivit frisk" från förkylningen då började illamåendet om, blev tvungen att ta åksjuketablett för att kunna gå inomhus annars hade jag kräkts på golvet. Men då blir jag ännu tröttare av den, så då somnade jag på soffan, igen. Nu har det lugnat ner sej så jag mår bara illa, använder akupressurbanden. Vaknade en natt och tog på dem också, det lättade så jag kunde somna om. Känner av yrseln igen, en kväll använde jag gåstavarna igen för jag kände mej för osäker att gå ute. Men tack och lov så har det inte börjat om så jag måste ha stavarna jämt igen!

Jag är en sådan människa som tycker om att lagra på hög. Tyvärr av det mest skilda slag, användbart eller inte? Det kvittar. Så i sommar så skulle det rensas i lagren, en släpvagn har vi kastat. Jag kände att det gick åt rätt håll med mitt sjukdomstillstånd, nu var jag snart frisk! Men det höll inte i sej många dagar, tyvärr. Nu orkar jag inte, det måste bli en senare fråga.

Jag har alltid älskat att plocka bär, rensa dem har dock varit sämre, det var bara ett nödvändigt ont. Försökte att plocka lite hjortron men det var bara att ge upp, jag fixar inte att gå omkring eller plocka. Det var just då som jag blev sämre igen. Får se på det dottern har plockat med sin sambo och hjälpa till att rensa, sedan så rensa det som gubben har plockat åt oss. Det gör ont. Jag skulle vilja lite mer blåbär, men gubben älskar lingon mer.

Idag så dammsög jag två rum och kök, det gjorde mej alldeles matt. Så efter att ha gråtit en skvätt så sitter jag och bloggar. Det som tar mycket energi också är min tonårsdotter som inte orkar stiga upp på morgonen, har ont överallt så hon inte kan hjälpa till, men till och från skafferiet eller frysen i källaren kan hon gå för att hämta godis eller glass. Men att hämta nåt till mej för att vi ska äta middag som jag åstadkommit, det går inte. 

Min familj tar mej för given, så är det bara. Jag vill åka till stan för att handla, nu då jag trodde det hade vänt och jag tänkt försöka köra själv igen, så är det bara att fortsätta be om skjuts. Jag har sagt att jag vill handla sedan i tisdags. Men än har det inte passat. Fick beställa mjölk med gubben så vi är inte utan det i alla fall. Jag skulle vilja kunna gå en stund på stan och bara titta.. Kanske få köpa hem det som behövs inför skolstarten. Men, det kanske blir.

Just nu så mår jag för illa. Undrar om jag klarar av att åka bil?

Nu har jag  för vilken dag i ordningen vaknat upp tidigt och sitter ensam. Oturen har först gjort att telefonen varit obrukbar i nästan tre veckor och sedan när den fungerar så blir jag förkyld och tappar rösten.

Mina barn sover. Kanske lika bra för de är vana att mamma plockar bort efter dem, oavsett. Skitungar!

Det spelar ingen roll om jag är sjuk och har feber, ligger jag så blir jag överöst av saker som är akuta NU! Jag mäste få en ny säng! Men Hallå!

Nästa som rusar in är gubben och det är omöjligt att förstå att jag vill vara i fred- jag är sjuk!

Jag vill ligga ner! Jag har feber! Jag kan inte prata för jag har tappat rösten!

När jag förklarat 5 gånger varför vi inte kan köpa en sån madrass till sängstommen vi har så får jag börja om igen.

Det tog ÅTTA GÅNGER- jag blir tokig! Inte konstigt att rösten varit borta i en vecka nu.

Skillnaden mellan en resårmadrass och en skummadrass.

Varför man inte behöver köpa en resårmadrass och en skummadrass.

Vi har haft en skummadrass i den sängen förut och den är inte gjord för en resårmadrass.

Arrgh!

Bara att åka till stan ändå. Inköp av skummadrass. Visar sej att sängbottnen har gubben använt till annat. Varför vi var tvungna att skynda oss in en lördag då är för mej en gåta? Nya inköp på måndag av sängbotten.

Nu börjar jag undra om det hade varit klokare att köpa en resårmadrass direkt? Då slutsumman skenar iväg.

Jag är sjukskriven och pengarna är inte många på kontot. Gubben har inget fast jobb heller. Men yngsta dottern i tonåren hon får bara större krav för varje vecka. Nu har någon tydligen vaknat. Bäst att gå.

De undrar varför mamma är på dåligt humör??! Fråga mej då om ni kan hjälpa till med nåt!

Kan du dammsuga?  NÄ.. Då får du ta toan! Nää. Helt plötsligt fick jag hjälp med toaskåpet och gubben skriker på kvällen att han tappat trandborsten. Och!? Jag har inte rört den ?! Det finns sex tandborstar som ingen vet vem som rår om. Var har de varit?

I mitt senaste sjukintyg så står det att doktorn har en misstanke om genomgången virusencephalit. Jag berättade det för mina nära och kära, min mamma sa att det är väl bättre att få reda på vad det är du haft. I och för sig, men..

Helst inte virusencephalit?! Men det är bara att vänta och se om jag får några bestående men eller om det rättar till sej eftersom. Det svänger så för mej.

Idag är jag alldeles ensam hemma. Hunden har fått semester hos en av våra döttrar och de kommer tillbaka under veckan. Jag vet inte riktigt när. Yngsta dottern har fått sommarjobb. Mannen jobbar och jag har inte riktigt grepp om vad jag vill göra själv. Nu vet jag, jag planerar en shoppingresa!

Allt som jag skullle vilja köpa hem, men inte kan.. Jordgubbslandet skulle må bra av att få en marktäckningsduk, kanske en ny fiberduk för trädgårdslandet(det som inte finns än), med bågar som håller upp den från växtligheten. En avskiljning mellan gräsmatta och rabatten, kanske.. Det finns fina sådana..

Lite växter kanske, läste om åkerbär.. Eller kanske en mängd sommarblommor så jag kan bära in snittblommor om jag vill.

En myggdödare. Det blev visst en önskelista, det här.

I år så bygger inte ladusvalorna bo i höladan. Jag har sett en massa aktivitet runt huset däremot, men jag har inte sett vilka som bygger var. Katterna är som tokiga. Det är ett bo utanför altanfönstret och då svalorna flyger in i boet så syns det som de är på väg in på altanen. Katten höll på göra en vurpa för att försöka fånga den. Fokus till 100% på den hägrande matbiten. Men då försvann svalan in under takåsen.

Jag måste försöka njuta av sommaren i år , när den nu kommer. Allt har då börjat ta fart ute, jag tror att jag har fått lite mer sommarkänsla och tror inte längre att det närmar sej jul.

Idag känns det som det hade varit bättre för världen om jag inte funnnits. Igår så blev jag så innerligt trött på makens gnäll över vår tonåriga dotter. Han bråkar med henne jämt! Är det inte det ena så är det det andra.

-Du sitter framför datorn hela tiden bara för att du inte vill träffa mej!

-Varför kan du inte komma och äta när middagen är klar, det är bara för att det är jag..

Hela tiden gnatas det som om kungens lilla piga har gett jobbet åt honom istället. Jag har stängt öronen. Jag minns hur svårt det var att ha en tidsuppfattning när jag själv var i den åldern.

Min man har tyvärr mycket lite tolerans och förståelse för andra. Han har ärvt sin självcentrering i rakt nedstigande led. Tillika hans syster.

Om man har en familj så kan man inte sätta sina egna intressen främst. Det måste jämkas.

Jag brast igår och sa att nu är det nog, jag vill inte höra mer! Den enda du kan ändra på är dej själv. Därför måste man granska sej själv och se om det är något som är fel, sitter det hos mej eller någon annan. Sen måste man kanske prata med henne och inte bara skälla hela tiden.

Nu mår han dåligt. Det värsta är väl om han dimper så djupt att det blir en depression av det. Han har haft en livskris förut när han skulle fylla trettio, det var jobbigt. Jag var tvungen att jämna vägen för honom hela tiden, han kunde inte svara i telefon om det var en försäljare, han köpte det de sålde eftersom han inte kunde säja nej.

Att det ska vara så komplicerat, livet!