Jag undrar om man verkligen ska se fram emot att bli ålderspensionär. De verkar ha det så hektiskt. Att man sen kan få säja vad som helst med ålderns rätt (?) det är en annan sida på myntet.

Delvis tror jag att det bottnar i att orken blir nedsatt, därför så skyndar man på för att hinna det man ska innan man får ta det lugnt en stund. För man har förtjänat att vila..

Omdömet blir nedsatt, så man kan både uttrycka sej väldigt plumpt. Att det sedan förvånande nog, verkar det som ibland, finns fler människor som rör sej i samma omgivning som de är en överraskning. För ibland tror man att en mötande bilist inte har en ratt i sin bil, eller också uppfattar de inte att det finns andra bilister "i verkligheten".

PÅ några korta dagar har jag fått mej berättat att jag är inget att ha. Det är sant. Jag ÄR verkligen inget att ha, jag är sjuk och duger bara till att klä mej och få i mej mat själv. (Det är egentligen tillräckligt glädjande för många som inte ens klarar det.) Men det är pga att jag inte kan hjälpa till attt förbereda och hålla i kalas för min 80-åriga mor. Min syster får ta död på sej.. Tack för den.

Jag har inte valt att bli sjuk. Jag fick influensa som ledde vidare till hjärninflammation och sen hjärntrötthet.

En bekant fick inte besked om en farbrors dödsfall pga att hennes föräldrar haft så mycket att göra att de inte hann ringa.. De hade åkt iväg och firat en som fyllde år.

Hon var jätteledsen. Fick reda på det via sociala medier dagen efter dödsfallet.

Nej, bäst att sparka av sej all självömkan och göra nåt annat än klaga.