I helgen har jag varit så trött, så trött. In i märgen trött. Förstår nu att det var jobbigare än vad jag trott att jag arbetstränat. Det var så svårt att hålla koncentrationen för bara det minsta lilla.. Jag mindes inte vad folk frågade om ens om det var bara en kort mening. Sen så ville jag bara vara ensam för det kändes skönast utan stimuli.

Lördag kände jag mej deppad också. När doktorn sa "-Jag sjukskriver dej tre månader till" då blev det mental uppförsbacke. En vecka till kan jag tänka mej att vara sjuk, men sen räcker det! Men det gäller bara att hänga med. Förr eller senare vänder det till det bättre.

Gubben gnällde idag över att han skulle vara hemma med sitt ryggskott i en vecka till. Men sen så sa han att det var väl fel att gnälla när jag hade en lång sjukdomstid bakom mej. Men det är väl klokt att ta sej tid att få hjälp av sjukgymnasten och sen få träna ryggen så att det inte händer en fjärde gång i höst.

Jag har tittat mej runt och sett en massa jobb som jag skulle ha gjort, men vad då ? Jag kan inte frambringa den minsta energi att göra det, jag är bara trött och illamående. Men jag kan fantisera och planera. Jag kommer att ha en perfekt plan klar, med lite tur, den dagen jag är frisk och orkar!

Nu har jag arbetstränat i två timmar varannan dag under två veckor, det har varit jobbiga dagar eftersom det tog på krafterna att både åka bil och sedan vara på jobbet. Jag har suttit på en stol och inväntat att illamåendet skulle ge med sej och sedan gått en bit för att se mej omkring eller försöka göra nån nytta.

Med tanke på hur jag varit och hur jag blivit så är det nästan skrämmande. Jag stod och flyttade på några små kartonger efter bäst-före-datum. Sedan så var det nog.

Träff med försäkringskassans representant igår igen, för utvärdering.

Min chef sa att jag varit jätteduktig och verkligen kämpat för att arbetsträna men att jag inte mått bra av det.

På frågan om jag själv tyckte att det var värt att arbetsträna eftersom jag fick ett socialt liv- fick träffa mina arbetskamrater eller om det var jobbigare för mej att åka bil och sen vara på jobbet, så sa jag som det kändes att det varit jätteroligt att vara där men det var inte värt priset.

Ena dag migrän efter jobbet och sen dagen efter det liggande alldeles matt, jag kände mej så utlämnad och otrygg den dagen. Yrsel och illamående dagligen. Känner dessutom att det blivit svårare att minnas pga att det tagit på så mycket av att åka bil och sen provjobba. Stressad hjärna.

Ibland då jag åkt taxi, väldigt försiktigt framförd, var det som min hjärna börjat brinna. Obehagligt att åka, illamående eller yrsel. Finns många variationer.Nu efter att ha varit till stan fyra gånger den här veckan så känns jag så trött, min hjärna känns mos. Jag skulle vilja vara ensam idag i ett tyst och mörkt rum. Delvis är det nog för att arbetsträningen avbröts pga att det blev för jobbigt för mej, sen att doktorn skriver nytt sjukintyg för tre månader!? igen och dessutom en remiss till Neurorehab om de nu vill ta emot mej.. Hon sa att jag haft en virusencephalit och den måste få läka ut. Det kan ta tid.

Jag vill inte vara sjuk mer. Jag vill vara mig själv som jag varit. Plocka ett par hundra liter bär och springa runt i skogen och leta svamp.

Slutet för mina sjukdagar närmar sej. Vad händer sen?