I mitt senaste sjukintyg så står det att doktorn har en misstanke om genomgången virusencephalit. Jag berättade det för mina nära och kära, min mamma sa att det är väl bättre att få reda på vad det är du haft. I och för sig, men..

Helst inte virusencephalit?! Men det är bara att vänta och se om jag får några bestående men eller om det rättar till sej eftersom. Det svänger så för mej.

Idag är jag alldeles ensam hemma. Hunden har fått semester hos en av våra döttrar och de kommer tillbaka under veckan. Jag vet inte riktigt när. Yngsta dottern har fått sommarjobb. Mannen jobbar och jag har inte riktigt grepp om vad jag vill göra själv. Nu vet jag, jag planerar en shoppingresa!

Allt som jag skullle vilja köpa hem, men inte kan.. Jordgubbslandet skulle må bra av att få en marktäckningsduk, kanske en ny fiberduk för trädgårdslandet(det som inte finns än), med bågar som håller upp den från växtligheten. En avskiljning mellan gräsmatta och rabatten, kanske.. Det finns fina sådana..

Lite växter kanske, läste om åkerbär.. Eller kanske en mängd sommarblommor så jag kan bära in snittblommor om jag vill.

En myggdödare. Det blev visst en önskelista, det här.

I år så bygger inte ladusvalorna bo i höladan. Jag har sett en massa aktivitet runt huset däremot, men jag har inte sett vilka som bygger var. Katterna är som tokiga. Det är ett bo utanför altanfönstret och då svalorna flyger in i boet så syns det som de är på väg in på altanen. Katten höll på göra en vurpa för att försöka fånga den. Fokus till 100% på den hägrande matbiten. Men då försvann svalan in under takåsen.

Jag måste försöka njuta av sommaren i år , när den nu kommer. Allt har då börjat ta fart ute, jag tror att jag har fått lite mer sommarkänsla och tror inte längre att det närmar sej jul.

Idag känns det som det hade varit bättre för världen om jag inte funnnits. Igår så blev jag så innerligt trött på makens gnäll över vår tonåriga dotter. Han bråkar med henne jämt! Är det inte det ena så är det det andra.

-Du sitter framför datorn hela tiden bara för att du inte vill träffa mej!

-Varför kan du inte komma och äta när middagen är klar, det är bara för att det är jag..

Hela tiden gnatas det som om kungens lilla piga har gett jobbet åt honom istället. Jag har stängt öronen. Jag minns hur svårt det var att ha en tidsuppfattning när jag själv var i den åldern.

Min man har tyvärr mycket lite tolerans och förståelse för andra. Han har ärvt sin självcentrering i rakt nedstigande led. Tillika hans syster.

Om man har en familj så kan man inte sätta sina egna intressen främst. Det måste jämkas.

Jag brast igår och sa att nu är det nog, jag vill inte höra mer! Den enda du kan ändra på är dej själv. Därför måste man granska sej själv och se om det är något som är fel, sitter det hos mej eller någon annan. Sen måste man kanske prata med henne och inte bara skälla hela tiden.

Nu mår han dåligt. Det värsta är väl om han dimper så djupt att det blir en depression av det. Han har haft en livskris förut när han skulle fylla trettio, det var jobbigt. Jag var tvungen att jämna vägen för honom hela tiden, han kunde inte svara i telefon om det var en försäljare, han köpte det de sålde eftersom han inte kunde säja nej.

Att det ska vara så komplicerat, livet!