Nu har jag blivit kvitt min sommarförkylning och mått något bättre sedan i torsdags förra veckan. Påföljden är att jag är uppe mer dagtid, blir tröttare och sover oroligt och få timmar på natten. Drömmer mardrömmar så jag vaknar och inte kan somna om.. Jag har svårt för att somna på dagen just nu, fast jag skulle verkligen behöva det. Vilar ändå. Jag har inte ork att göra något, så jag har inte gjort mer, bara varit i upprätt läge under fler timmar på dagen.

Vad det ska bero på att jag får sämre balans fast jag känns piggare? Det brukar vara ett tecken på att mitt huvud är för trött. Nu har jag vinglat omkring här hemma redan på morgonen, Du! Jag tror jag har det! Jag har sovit, men för lite när jag vaknar och därför orkar inte mitt huvud med och jag har sämre balans. Den negativa spiralen fortsätter med att när jag inte kan somna matas min hjärna på med fler och fler intryck.
En förbättring som jag känt av sedan jag blodtappats (för hemokromatos) är att jag är mindre dimmig i huvudet, känns klarare i tanken. Men inte mindre trött. Fast jag borde ha blivit piggare och fått mindre ont i kroppen.
Såg på tv igår- "Sveriges bästa äldreboende" och längtade tillbaka till jobbet. Det är sant att jobba med äldre är en gåva, man får så mycket tillbaka. Just nu känns det omöjligt att jag ska kunna jobba, när det blir för mycket med tre personer runt matbordet. Så idag har jag varit lite smådeppad, i min ensamhet.  Aldrig är jag nöjd;)

När man blir uppringd på utsatt tid från ex.vis vårdcentralen. När det händer! Idag fick jag vänta tre timmar efter uppgiven tid på att bli uppringd..Nu är jag ändå hemma pga sjukdom men jag vill kunna vila/sova för att bli frisk.Folk som gör sitt jobb. Beställt verkstadstid för att fixa en skada efter att ha blivit påkörd av en smitare. Verkstadskillen som tog korten och gjorde anmälan gjorde helg innan han registrerat vårt ärende så därför fick vi aldrig nån tid, inte pga semestern och lite folk på verkstan som vi trodde.Fick träffa en trevlig läkare i alla fall i förra veckan. Han sa att mina vattenblåsor på kroppen är virusorsakade,(efter min 6 veckors förkylning) men att om de finns kvar efter 3-4 veckor så ska jag ta ny kontakt. Sedan så peppade han mej med att min hjärntrötthet ska nog gå över, den är också orsaken till att jag har ont i musklerna. Jag lär mej nytt varje gång..

Idag så hälsade min 88-årige svärfar på. Lika oförstående över att jag är sjuk som tidigare.Svärfar hade godheten att berätta för mej om en man, yngre än han, som inte kunde gå utan krycka och nu inte kunde köra bil. Det kan hända oss imorgon! sa han. Om han nån gång inser att det hände mej redan för 1,5 år sen så kanske han kan låta bli att berätta såna saker. Sedan följde berättelser på hans jämnåriga som det var så synd om för att de var sjuka. Stort framsteg för honom att inse att det finns sjukdom och inte bara lathet. Men imorgon så har skivan fastnat i nåt nytt läge igen. Då får jag väl försvara den dementa svägerskan igen, hon är sjuk och rår inte för att hon är som hon är, m.fl m.fl. 

Jag hade blodtappats igen i förrgår= utslagen resten av kvällen på soffan. Igår huvudvärk och idag illamående och huvudvärk. Klassiska symptom på att hjärnan är för trött. Måste ligga och vila, tyst och blunda. Då mår jag bättre sedan.

Pratade med min far igår om en sommarstuga som vi har haft gemensam tidigare, de skulle upp inför en besiktning av skorsten han och mamma. Han har bråkat mycket på oss för att ingen av syskonen är uppe där och utnyttjar den. Men det tar 4 timmar i bil dit. Sen så ville jag sälja den då inte mamma och pappa ville åka upp, men DÅ gav de mina systrar var sin andel i stugan och vips var problemet löst! De hade ingen del i den utan det var vårat ansvar. Hallå?? Jag och min familj kunde inte använda den pga att vi var mjölkbönder och inte fick ledigt! Varför ska jag då behöva ha kvar den och inte ens bli tillfrågad om jag ville rå om den med mina syskon!

Nästa grej- mina systrar och mina föräldrar bor i samma by. Jag har en timmes bilkörning till dem.Tillfället gavs att mina föräldrar fick köpa en sommarstuga invid ån, där jag och min lillasyster tillbringat en stor del av vår uppväxt. Då gav de mina systrar hälften var i den stugan. Inte frågade de mej då heller om jag ville ha del i den. Den kunde vi faktiskt ha åkt till, det är drygt en timmes bilväg bara och man kan åka hem igen samma dag.

Nu så har vi avvecklat jordbruket pga sjukdom. Jag har drabbats av en mycket begränsande sjukdom efter det och nu är det väl tveksamt om jag skulle vilja ha en del i den stugan. Orkar inte med resan ens dit.

Men.. Idag sa min lillasyster att det var pga att vi inte hade TID att vara där, som inte vi fick bli delägare. (Vem hade sagt det? Inte vi. Vem frågade om vi ville? Ingen!) Vi var ju hemskt välkomna att vara där så mycket vi ville sa hon. Jag sa att det kommer inte att ske. Jag tänker inte tränga mej in i deras stuga.

Det räckte med att när vi nån gång fick ledigt så kunde vi aldrig åka till vår egen sommarstuga, för då var deras familjer eller vänner eller bekanta där, fortfarande utan att vi blivit tillfrågade om vi skulle upp. Det hände flera gånger och jag tänker inte bli som de.

 >Jag orkar inte.. Jag orkar inte..<