Första dagen igår med arbetsträning. Fick taxi dit eftersom jag inte kan köra. Trevliga arbetskamrater som hälsade mej välkommen. De hade byggt om rejält på jobbet. Strosade runt och tittade på avdelningen, småpratade med mina arbetskamrater och sedan var det fikadags. Efter fikat kände jag att jag inte fixade att strosa runt mer, jag kände mej yr. Satte mej framför datorn och läste protokoll från arbetsplatsträffar som varit men det blev för jobbigt till slut, fick huvudvärk, så jag  slutade upp med det.

Tittade på klockan och det var dags att sluta. Jag pratade med chefen och sa hej då. Blev hejdad av en bekant som ville prata och säja att hon saknat mej. Trevligt, men då var jag trött.

Taxi hem, lunch och sen vila för jag frös så jag nästan skakade. Fick migrän. Upp och ta medicin. Gubben hemma efter ryggskott så han drar för alla fönster åt mej. Sitter i ett tyst och mörkt rum för det gör för ont att ligga. Går över så det bara värker lite och sen blir det som blankt i huvudet. Tomt och innehållslöst.

Idag har jag lite huvudvärk, en "dagen efter huvudvärken" som gör att man känner sej tom och trög. Matt i hela kroppen, svimfärdig efter jag varit ute på gården. Går in och vilar. Vill inte vara ensam hemma för det känns så otryggt när jag mår så här.

Ny dag imorgon med två timmars arbetsträning igen. Hoppas det går bättre. Men mår jag som idag så orkar jag inte.

Nu är sommaren snart slut. Vart tog den vägen? Alla mina förutsatser att hinna vara ute och sola kom av sej i denna regniga, kalla och myggiga sommar. Inte har jag då mått bra heller. Försökt att vara ute och plocka ogräs eller vattna när det behövts. Men det har inte blivit många knop. Just nu känns det som jag är tillbaka i maj månads mående. Blev förkyld och det kändes inget konstigt då, men veckan då jag "blivit frisk" från förkylningen då började illamåendet om, blev tvungen att ta åksjuketablett för att kunna gå inomhus annars hade jag kräkts på golvet. Men då blir jag ännu tröttare av den, så då somnade jag på soffan, igen. Nu har det lugnat ner sej så jag mår bara illa, använder akupressurbanden. Vaknade en natt och tog på dem också, det lättade så jag kunde somna om. Känner av yrseln igen, en kväll använde jag gåstavarna igen för jag kände mej för osäker att gå ute. Men tack och lov så har det inte börjat om så jag måste ha stavarna jämt igen!

Jag är en sådan människa som tycker om att lagra på hög. Tyvärr av det mest skilda slag, användbart eller inte? Det kvittar. Så i sommar så skulle det rensas i lagren, en släpvagn har vi kastat. Jag kände att det gick åt rätt håll med mitt sjukdomstillstånd, nu var jag snart frisk! Men det höll inte i sej många dagar, tyvärr. Nu orkar jag inte, det måste bli en senare fråga.

Jag har alltid älskat att plocka bär, rensa dem har dock varit sämre, det var bara ett nödvändigt ont. Försökte att plocka lite hjortron men det var bara att ge upp, jag fixar inte att gå omkring eller plocka. Det var just då som jag blev sämre igen. Får se på det dottern har plockat med sin sambo och hjälpa till att rensa, sedan så rensa det som gubben har plockat åt oss. Det gör ont. Jag skulle vilja lite mer blåbär, men gubben älskar lingon mer.

Idag så dammsög jag två rum och kök, det gjorde mej alldeles matt. Så efter att ha gråtit en skvätt så sitter jag och bloggar. Det som tar mycket energi också är min tonårsdotter som inte orkar stiga upp på morgonen, har ont överallt så hon inte kan hjälpa till, men till och från skafferiet eller frysen i källaren kan hon gå för att hämta godis eller glass. Men att hämta nåt till mej för att vi ska äta middag som jag åstadkommit, det går inte. 

Min familj tar mej för given, så är det bara. Jag vill åka till stan för att handla, nu då jag trodde det hade vänt och jag tänkt försöka köra själv igen, så är det bara att fortsätta be om skjuts. Jag har sagt att jag vill handla sedan i tisdags. Men än har det inte passat. Fick beställa mjölk med gubben så vi är inte utan det i alla fall. Jag skulle vilja kunna gå en stund på stan och bara titta.. Kanske få köpa hem det som behövs inför skolstarten. Men, det kanske blir.

Just nu så mår jag för illa. Undrar om jag klarar av att åka bil?